Intervju Marie 2019

Du har nu drivit humanjuridisk advokatbyrå i nästan 20 år. Men innan dess arbetade du på en affärsjuridisk byrå. Vad var det egentligen som fick dig att byta bana?

När jag var ung och började läsa juridik tänkte jag att en advokat höll på med all slags juridik. Typ familjerätt, brottmål, lite fastighetsrätt, lite fordringsrätt. Ja helt enkelt allmänjuridik. Det här med tex offentlig upphandling, Eu-rätt, due diligence, bolagsrätt, konkursrätt var något som inte existerade i min tankevärld. Min morfar var advokat och han berättade aldrig historier kring sådan ”svår” juridik. Han berättade om alla spännande människor som han mötte och hjälpte, han berättade om sina brottmål och hur han förlikte makar efter skilsmässa och arvingar i arvstvister. — När jag var färdig med studierna blev det så att jag sökte och fick notarietjänst och sedan tyckte lagmannen på tingsrätten att jag skulle fortsätta på domarbanan. Av en slump därefter hamnade jag på en affärsjuridisk byrå – Lindahls – där jag lärde mig allt om konkurser. Jag hade det superroligt men det närde en tagg att jag inte själv hade valt mitt jobb och att jag faktiskt inte sysslade med människor som jag drömt om. Jag hade liksom bara hamnat där jag var. Så när jag fyllde fyrtio tyckte jag att jag kunde så mycket juridik och hade tillräcklig säkerhet att det var dags att göra den juridik som jag alltid drömt om i egen regi. Sagt och gjort startade jag Lagerlöfs advokatbyrå. Humanjuridik. Ren familjerätt, ekonomisk familjerätt, brottmål och migrationsrätt. Jag har aldrig ångrat mig.

Du har även arbetat som domare, både i tingsrätten och hovrätten. Lärde du dig någonting där som du haft särskild nytta av som advokat?

Jag lärde mig att använda den blå boken = lagboken. Jag lärde mig att förstå juridiken på ett helt annat sätt än som jag förstod juridiken under studierna. Främst kom denna lärdom under min tid i hovrätten. Jag lärde mig också vad noggrannhet betyder. Man kan och ska inte ta genvägar. Jag försöker hålla fast vid noggrannheten än idag.

Berätta om ditt stoltaste ögonblick i karriären!

Jag har några sådana starka minnen. Dels när jag avlade domareden. Dels när jag klarat min aspiranttid i hovrätten och gjort och klarat min presidentsföredragning. Dels när jag fick min advokattitel. Det är konstigt men just domareden har präglat mig; se rättegångsbalken 4 kap 11 § i den blå boken.

Kan du berätta om någonting riktigt pinsamt du varit med om i jobbet?

En gång hade jag med mig fel akt till en förhandling och det visade sig att det var min morbror, advokaten Hans Lindell, som var på andra sidan. Det var superjobbigt. Jag trodde att jag skulle få höra om denna fadäs varje gång vi träffades därefter. Men konstigt nog omnämnde han aldrig min fadäs. Heder åt honom.

Vilket är ditt stoltaste ögonblick utanför arbetslivet?

Mina barns födelse. Jag fattar knappt det idag. När jag fick vara med på min lille son Axels ”graduation” i Chicago och när min store son, Harald, presterade mig för sin flickvän Malin.

Du tycker om att resa! Berätta om något resmål du ännu inte besökt och som du drömmer om att åka till.

Jag har rest mycket och känner att nu vill jag upptäcka mitt närområde på cykel. Men jag har alltid haft en önskan att få åka tåg till Iran. Själva resan. Långsam och njutbar. Iran med den äldsta kulturen. Resan fixar jag. Jag funderar dock mycket kring vem som ska ta hand om mig i Iran och visa mig allt där? och behöver jag vara rädd som kvinna och icke muslim? Men detta är vad jag drömmer om.

Slutligen, du och din make Per tittar lite efter hus runt om i Skåne, bl.a. på Österlen. Vad är det som lockar dig bort från Malmö?

Jag är född och uppvuxen i Malmö. Jag gillar Malmö. Främst närheten till Köpenhamn och det lite råa; arbetarstaden. Var och en är sig själv nock. De sista åren känner jag dock en förändring i mig själv. Mitt liv har begränsats. Mitt liv har blivit en 20 minuters radie. Hemma på Sundspromenaden-Hot Yoga Caroli City- Jobbet på Kalendegatan — Biograf Spegeln på Stortorget. Jag är så mycket mer än så. Därför vill jag bo på en plats där jag kan lära känna människorna, vara med i bouleklubben, vara med i operaklubben, vara med i yoga föreningen, vara med i trädgårdsföreningen OCH kanske umgås med människorna som man träffar i dessa sammanhang. I ett mindre samhälle tror jag att jag skulle känna mig mer trygg och kanske uppskattad för den jag är. Jag har kopplingar till Österlen sedan många år. Jag känner mig hemma där och jag älskar ju att kolla på hus på hemnet. Vi får se var det bär hän.